Förutom att täcka glipan mellan vägg och golv och på så vis motverka drag har golvsocklarna även en skyddande funktion. Golvlisternas utseende har dock ändrats en del genom olika stilepoker.
Golvsocklar genom tiderna
I slutet av 1800-talet var det mycket populärt med höga kraftigt profilerade tredelade golvsocklar eller sockelpanel som det också kallas. De högre socklarna sattes främst i de finare rummen där man la mest krut på snickerierna. Socklarna bestod av en profilerad bottensockel, en slät bräda och överst en profilerad bröstlist. Totalt mätte då golvsockeln runt 40 cm i höjd. Vid sekelskiftet 1900 var golvlisterna fortfarande relativt höga och fortfarande rikligt profilerade. 1910-1920 blir sen golvsocklarna både lägre och enklare med endast en enkel rundning upptill eller några få infräsningar.
Tips för montering
Där dörrfodret möter golvet satte man runt sekelskiftet nästan alltid en fodersockel (även kallad skursockel eller skurkloss). Den hade samma höjd som golvsockeln (+ någon extra millimeter) eller i fallet med tredelade höga golvsocklar samma höjd som bottensockeln (se skiss). Eftersom den nedre delen av dörrfodret utsattes för större slitage än resten av fodret fyllde fodersockeln en viktig funktion; den kunde ju enkelt bytas ut och man slapp på så vis det extra jobbet att byta hela dörrfodret.
Om man använder en djupare bröstlist kan den med fördel fasas av i 45 graders vinkel för att matcha ett tunnare foder. Samma sak kan göras på bottensockeln på en tredelad sockel om bottensockeln har ett större djup än skursockeln, se bild 2.
Ett tips för att montera listerna på väggen är att använda en bra listspik (en slags rektangulär spik utan huvud). Listspiken används inomhus för att fästa lister, socklar och foder m.m. i lättbetong och andra porösa stenmaterial.
