Traditionen att ta in en gran att pynta till jul blev egentligen inte folkligt spritt i Sverige förrän kring sekelskiftet 1900. I herrgårdar, prästgårdar och andra förmögna hem hade granen visserligen förekommit sen åtminstone 1600-talet. Till en början placerade man granen utomhus men sent 1800-tal och tidigt 1900-tal får den alltså flytta in i stugan. Var man trångbodd kunde man lösa det genom att placera granen på en pall, ett bord eller till och med hängandes i taket. Hade man det rymligare stod den i en julgransfot på golvet och nådde gärna ända upp till taket.
Pyntet tillverkade man ofta själv men det fanns även prydnader i glas, vadd, tenn, glitter eller bokmärken att köpa, ofta importerade från Tyskland. De finaste och modernaste granarna i borgarhemmen var pyntade enbart i vitt och silver. Det stilrena ansågs mer vuxet och estetiskt framför den mer färggranna granen full med olika prydnader. Andra beskrivningar berättar om julgranar klädda med ljus, äpplen, karameller, leksaker, hemgjorda stjärnor, änglar, klockor, girlanger och den svenska flaggan högst upp i toppen. Ljusen var givetvis levande så det gällde att hålla koll på lågorna så man inte ställde till med eldsvåda.
Fröjdefull Jul!
