Under förra sekelskiftet var elektrisk belysning fortfarande en ovanlig företeelse, under 1890-talet var de vanligaste ljuskällorna i hemmen fotogenlampor i mässing eller glas. Så småningom började el installeras i påkostade hus men i många hem samsades den länge med fotogenlampor. I början av 1920-talet hade ca 80% av hushållen i Stockholm elektricitet men det dröjde innan mindre städer och landsbygden fick tillgång till samma lyx!
Placering av lampor
I bostäderna från 1900-talet var fast belysning monterad med synliga eldragningar i form av tvinnade textilsladdar som fästes på porslinsisolatorer i tak och på väggar. Vanligast var takbelysning och främst i matsalen. Armaturen bestod av mindre glaskupor på en mässingssockel. Takbelysningens modell varierade beroende på rum. Enklare utrymmen fick ofta en naken handblåst glödlampa i hållare av porslin eller mässing.
I köket hängdes ofta den populära skomakarlampan medan finrummen bevarade den påkostade fotogenlampan, men som moderniserats med elektricitet. I början användes elen främst för funktion men med tiden så blev även annan typ av stämningshöjande belysning populärt i form av golv- och bordslampor.
Material och design
De första lamporna tillverkades i obehandlad mässing och hade munblåsta glasskärmar i olika utföranden. Under 1910-talet blev det vanligt att antikfärga mässingen för att ge lamporna ett äldre utseende. Innan introduktionen av volframglödlampor på 1910-talet var skärmarna av klarglas vanligast i tak- och vägglampor. Glaset var slipat i mönster för att bryta ljuset och i viss mån förhindra bländning. Det vanligaste mönstret var rutmönster och ofta med en slipad stjärna i botten av glaset.
Med de starkare volframglödlamporna kom behovet att sprida ljuset utan att blända, detta gjordes bäst med skärmar i opalvitt glas. Tidigare förekom endast det opalvita glaset i öppna skärmar där man ville rikta ljuset såsom i exempelvis skomakareskärmen.
Vad gäller ytlegeringar på lamporna så blev förnicklad mässing mycket populär under 1920-talet, inte minst i nyklassicistiska inredningsmiljöer. Även modernismens förespråkare under 1930-talet och framåt tyckte ofta att den blanka mässingen var för prålig och förespråkade i stället förnicklade lampor. Historiskt sett har dock gulmetall, dvs den obehandlade mässingen, varit den absolut vanligaste ytbehandlingen, inte minst då ljus reflekteras på ett varmare och hemtrevligare vis jämfört med den kalla vitmetallen.
Ljuskällor idag
När du ljussätter ditt hem idag är det viktigt att tänka på både funktion och stämning. En bra tumregel brukar vara runt fem belysningspunkter i varje rum, en taklampa som sprider mycket ljus och är funktionell som kompletteras av fyra mindre lampor som antigen skapar stämning eller har en specifik uppgift så som en läslampa etc.
Vill du återskapa känslan av sekelskiftets belysning i ditt hem? Då tipsar vi dig att välja tidstypiska material som mässing, porslin och munblåst glas. Vi rekommenderar även att du väljer led-lampor i klassiskt utförande som både är energieffektiva och sprider ett varmt, vackert sken!
