Runt förra sekelskiftet bestod golven oftast av spontade brädor av furu eller gran med förskjutna skarvar. Men vad är skillnaden mellan de olika materialen och vilken bredd på golvplanken är tidstypiskt korrekt?
Kilsågat trägolv
Före 1800-talets mitt var det vanligt med kilsågat trägolv. Man använde sällan undergolv utan la golvet direkt på bjälklaget. Kilformen uppstod eftersom man tog vara på hela trästammen som var bredare i botten och smalare mot toppen. Brädorna lades växelvis och oftast i hela längder. Brädorna kom från gran eller fur och var relativt breda.
Smalare brädor
Andra hälften av 1800-talet började man kunna såga plank maskinellt vilket gav jämna parallella golvbrädor. Från denna tid blev trägolven också smalare, mellan 100 - 140 mm. I påkostade byggnader la man ofta långa golvbrädor utan ändskarvar. Längs väggarna ramades golvet gärna in med en fris bestående av en enkel, lite bredare, golvbräda. Även eldstadsplattor framför eldstäder och kakelugnar utrustades ofta med fris. Golven fästes med dold snedspikning i sponten, s.k. skråspikning.
Undergolv
Eftersom de smalare golvplanken sviktade lättare kunde det inte längre läggas direkt på träbjälklaget utan krävde ett undergolv. Dessa golv lades oftast av ett enklare träslag med kvist och märginslag eftersom de aldrig var tänkta att synas. Man använde gärna ännu smalare golvplank (kring 80 cm) som ofta längdskarvades. Förutom på träslaget kan man också känna igen ett undergolv på de bredare springorna. Ovanpå lades sedan ett mer exklusivt brädgolv, parkettgolv eller linoleummatta.
Vad menas med massivt trägolv?
Ett massivt trägolv av furu eller gran är tillverkat av hela trätiljor med naturlig ådring, till skillnad från exempelvis parkett som består av flera skikt. De hela träplankorna ger ett vackert golv som kan slipas vid behov och behandlas på olika sätt. Eftersom trä är ett levande material påverkas det naturligt (sväller och krymper) av omgivningens klimat och luftfuktighet.
Vi erbjuder golv i två olika nedtorkningsgrader - välj mellan ca 16% och 8% fuktkvot. Golv med 16% fuktkvot kommer att acklimatisera sig vid montering (krympa), vilket tillåter de tidstypiska gliporna att uppstå. Golv med 8-10% fuktkvot påverkas mindre i normalt inomhusklimat. Trä som är senvuxet har fått längre tid på sig att växa vilket ger ett mer hållbart virke med tätare mellan årsringarna än ett snabbvuxet virke.
Vad är skillnaden mellan furugolv och grangolv?
Att välja furu- eller grangolv är till stor del en smaksak, de olika materialen skiljer sig inte nämnvärt i hårdhetsgrad och båda ger en naturlig varm känsla. Till utseendet kännetecknas furu av en tydlig ådring (ett ljusare trä med mörkare kärna) medan gran inte har ett lika kontrastrikt mönster. Granens många grenar ger fler men mindre kvistmärken, dessa golv får också en något rödare ton när det åldras.
