Falu Rödfärg
Rödfärgen nämns i många skildringar av kopparhanteringen vid Stora Kopparberget i Falun. Redan år 1573 skrev kung Johan III ett brev till byggledaren på Stockholms slott att han vill beställa ”rostbly” eller ”gruvkli” för att färga slottets alla tak röda. Under 1600-talet var det dock fortfarande ovanligt och exklusivt att måla sitt hus och man blandade pigmentet med trätjära för både skydd och färg. Inte förrän på 1700-talet började man på allvar diskutera en industriell tillverkning av rödfärg.
Efter ett antal mer eller mindre lyckade försök framställdes 25 ton pigment under perioden 1764 – 74 som bi-verksamhet till vitriolframställning. Det var vid den här tiden man började koka rödfärgen med vatten och rågmjöl.
Från 1764 har tillverkningen pågått på området runt Falu Gruva. Efter alla tidigare misslyckanden ville Bergslaget utarrendera tillverkningen och arrendet bestod till mitten på 1800-talet. Arrendatorerna använde sig inte bara av slaggprodukten från vitriolverket utan tog även tillvara råvaran från gruv-vattnet och från gammal söndervittrad varp (kopparfattig malm från gruvdriften). Varphögar finns kvar på området och dagens Falu Rödfärg tar fortfarande sin råvara därifrån.
Varphögar & Gruvpojkar
Långt tillbaka i tiden sorterades all malm vid Falu Gruva av flinka unga gossar i vasken vid gruvans kant. Malm med mycket metall lades i en hög och malm med lite metall i ”skräphögen”.
Högarna rörde på sig, vissa växte och andra blev mindre, vissa blev platta och andra toppiga. Skräphögarna var och är nämligen Falu Rödfärgs viktigaste råvarukälla. Lass för lass tog de in den vittrade malmen, tvättade av de finaste kornen, och lade tillbaka resten för fortsatt vittring i 20 – 30 år. De ockragula kornen torkas och bränns och det är först vid hög temperatur som de övergår till den röda kulör som i århundraden har präglat det svenska landskapet. Ju högre temperatur vid bränningen, desto mörkare blir kulören. Pigmentet till den svarta färgen är nära nog vidbränt. Från tyskans werfen, som betyder kasta eller vräka, fick dessa högar namnet varphögar och de präglar än idag landskapet runt Falu Gruva.
Falu Gruva stängdes 1992 så någon ny råvara tillkommer inte. Så, i varje burk Falu Rödfärg som säljs idag finns pigment som handplockades av dessa unga gossar för flera hundra år sedan!
